Segt.

Kanske överdrev lite igår... Skulle kanske inte säga att jag har en fobi direkt. Men hur som helst så säger de ju att om man är rädd för något så är bästa sättet att närma sig det man tycker är ytterst obehagligt. Funkar nog. Känns som det är kräks över hela hemmet nu. Känns inte som jag bryr mig, känns som jag skiter i allt.

Det som dock känns riktigt segt just nu är ju såklart att se hur lillan lider av den här skiten. Vem uppfann eg magsjuka? Jag fattar inte meningen faktiskt... Nu sover hon i sin säng. Förmodligen helt utpumpad (bildligt och bokstavligt) efter morgonen (dock sov hon hela natten i ett sträck). Jag hoppas så innerligt att hennes lilla kropp snart kan börja ta emot lite näring.

Dessutom hoppas jag (trots all träning) av hela mitt hjärta att jag slipper smittas. Är hellre febersjuk i treveckor än magsjuk i en dag.

Kom hem snabbt idag Linda, är du snäll.