PRAO 8c

Hej kära elever. Hoppas veckan har börjat bra ute på praoplatserna.

Ert specialuppdrag under den här veckan är att hitta någon (anställd eller chef eller så) på er praoplats som ni kan intervjua. Ett förslag är att ni tar den som är er handledare under praon. I intervjun ska ni försöka ta reda på lite om lön, arbetsid och om hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut på arbetsplatsen (alltså hur många män och hur många kvinnor som jobbar där).

Nu ska jag ge mig ut och besöka praoplatser. Vi kanske ses under dagen!

Lördagsshoppat med pappa.

Bus på Måsen och fika på Holmgrens

Fredagsfunderingar.

Tidig fredagmorgon, och äntligen helg igen. Kom aldrig riktigt in i matchen den här veckan på jobbet. Har varit trött och seg i magsjukans fotspår, så nu känns det efterlängtat med fredag ihop med Edith. Veckan har, förutom jobb som vanligt, bestått av kroppkaksmiddag hos kollega, historiskt rollspel med klass 8c, träff med min nya lärarstudent och lite annat. Fullt upp iaf.

Idag får vi väl se vad vi orkar ta oss för. Lite lösa planer på att gå bort till Måsen för deras sångstund, tillsammans med Micke och Vega. Ikväll blir det säsongens sista träning utomhus med Flyers, sen middag på tu man hand (om Edith somnar i vanlig tid vill säga) och upplösningen av uttagningarna till årets IDOL (ett par där i år som faktiskt låter riktigt, riktigt bra). Imorgon ska Linda på Bokmässa i Götet. Edith och jag får roa oss på egen hand. På eftermiddagen ska jag lämna henne till Ove och Ann i Färjestaden, för vi ska ha en liten happening med stora delar av gänget.

Check this out!:
http://www.youtube.com/watch?v=FBFTXFOhZLw

Aja.

Det blev ju som det blev med den saken. Både Linda och jag har legat helt däckade nu ett dygn. Nyss har jag petat i mig tre smörgåsrån, och det smakade ljuvligt i en utmärglad kropp.

Mamma Mia blev orolig igår när ingen av oss svarade i telefon, så hon tog bilen och körde hit. Här möttes hon av en inte alltför grann syn. Edith fick följa med tillbaka till Lindsdal, tack snälla mamma och pappa (farmor och farfar).

Men det är märkligt hur man kan längta så mycket efter henne. Så fort man inte är på samma ställe som Edith så känns det så tomt. Hoppas hon slipper vara sjuk nu på ett tag. Hennes vilda, glada, underbara jag är så mycket bättre än den hängiga tjej hon varit de senaste dagarna.

Vi ses snart Edith. Puss o kram så länge.

Segt.

Kanske överdrev lite igår... Skulle kanske inte säga att jag har en fobi direkt. Men hur som helst så säger de ju att om man är rädd för något så är bästa sättet att närma sig det man tycker är ytterst obehagligt. Funkar nog. Känns som det är kräks över hela hemmet nu. Känns inte som jag bryr mig, känns som jag skiter i allt.

Det som dock känns riktigt segt just nu är ju såklart att se hur lillan lider av den här skiten. Vem uppfann eg magsjuka? Jag fattar inte meningen faktiskt... Nu sover hon i sin säng. Förmodligen helt utpumpad (bildligt och bokstavligt) efter morgonen (dock sov hon hela natten i ett sträck). Jag hoppas så innerligt att hennes lilla kropp snart kan börja ta emot lite näring.

Dessutom hoppas jag (trots all träning) av hela mitt hjärta att jag slipper smittas. Är hellre febersjuk i treveckor än magsjuk i en dag.

Kom hem snabbt idag Linda, är du snäll.

Vård av sjukt barn.

Igår ringde Ediths fröknar från dagis (andra onsdagen i rad...). Lillan hade kräkts och behövde komma hem. Linda hämtade henne och resten av eftermiddagen och kvällen fortsatte i magsjukans tecken. Inatt har vi väckts varannan timme av en jätteledsen och väldigt törstig liten tjej. Vätskeersättning i minimala doser har snarare retat hennes törst än släckt den. Idag är hon trött och blek men vid bättre humör. Hon har fått välling och det verkar fungera än så länge...

Min första "VAB", det känns väldigt vuxet. Inte jättekul, lite halvskönt, och så länge jag slipper magsjukan är jag djupt tacksam. Jag lider av djup emetofobi (kräkskräck). Vi får väl se vad som händer... Nu kollar vi i alla fall på Nicke Nyfiken. Edith är desperat efter mer välling, men vi ska försöka att vara snälla mot magen och ta det lite easy.

Imorgon är det fredag och pappaledigt igen. Hoppas vi är friska och glada då...

"En vanlig attityd från närstående och även professionella är att den drabbade är besvärlig och pjoskig och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Få, förutom de som själva drabbats, vet hur svårt det är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas. Eftersom fobin är så dold och förknippad med skam uppfattar sig de drabbade som mycket avvikande. Det brukar vara en lättnad att få kontakt med andra och att förstå hur vanligt det är."
(http://www.emetofobi.se/)

Igen.

Igen har en hel vecka gått (sen förra fredagen vill säga). Idag körde vi återigen på lekplatsen bakom simhallen. En dryg timma där, sen var tjejerna trötta och papporna hungriga. Så vi drog in till Nilssons (ett stopp för barnmatsburkar på Konsum först) för kycklingsallad som följdes upp med kaffe. Därefter shopping på Kompaniet och Hälsokostbutiken innan Edith och jag rullade mot Tolvmannagatan 3. Där väntade lillans matlåda (pappa stekte falukorv och kokade pasta innan 0900) då hon totalt ratat thaigrytan på burk som hon avgudade när hon var runt 8 månader. Nu är det bara "riktig" mat som faller damen i smaken, och det är ju faktiskt ganska kul.

Vid strax innan tre kom mamma hem, trött men lycklig över sina hägrande tre lediga dagar. På Funkaboplanen ikväll blev vi nog närmare 20 man. Ett studentgäng med mestadels 19-20 åriga ex-fotbollspelare, men Flyers spelade efter sina förutsättningar strålande och hängde med riktigt bra.

Nu sover vår lilla prinsessa. Varma mackor i ugnen och dukat framför tv:n. Imorgon ska jag ut på middag med ett gäng sköna snubbar. Kommer bli galet. Trevlig helg nu!

Pappa/dotter - fredag.

Långhelg igen.

Torsdagskväll den här termninen betyder helg. Imorgon är Edith och jag lediga tillsammans. Förra fredagen var det tufft, då hon var på att ruskigt humör hela dagen. Klockan 15 var jag helt slut, värre en värsta jobbdagen. Men hursomhelst ska det bli asskönt att få vara hemma med henne en dag i veckan framöver.

Dagis har gått helt sjukt bra. Igår när jag fick hämta henne (Linda har hunnit för de andra dagarna) överöstes jag av lovord från både Lotta och Micaela. De verkar uppriktigt helt sålda på vår lilla prinsessa. Och när någon berömmer ens barn på det sättet känns det (har det visat sig) rakt in i hjärtat. Jag var nära att ta till gråten mitt ute på dagisets lekplats. Bäst av allt är ju såklart att hon studsar dit med ett leende på morgonen, äter och sover bra om dagarna, är glad mest hela tiden och verkar ytterst harmonisk på eftermiddagen när hon hämtas. Jag är inte dummare än att jag förstår att det kommer bakslag, men jag kan inte fatta hur en så liten människa kan vara så duktig.

Imorgon kanske vi träffar Vega och Michele Fregello som också är lediga ihop. Enligt mamma finns det mysiga läskuddhörnor på Bibblan, tror min lilla bokälskare skulle trivas bra där. Här hemma har vi en fem -sex böcker som vi snurrar på nu om kvällarna. Lite skönt även för sagoberättaren med lite omväxling kanske.