Fegar.

Gör vi som det verkar, och väljer att bo kvar i stan. "Man vet vad man har men inte vad man får." Aja, huset var fint även andra visningen, men kändes inte längre klockrent. Jo huset i sig är perfekt, men tomt och läge kan nog bli bättre. Och fr.a. så har vi det nog som sagt var lite för bra som vi har det...

Har haft en tråkig höft-natt idag. Trodde i min enfald att höftröntgen iaf inte skulle komma längst ner på prio-ordningen, nu har jag väntat i fyra veckor sen läkarbesöket. Klart man i sammanhanget är mindre värd än en allsvensk fotbollspelare, men man blir lite full i skratt nästan när man läser om en viss brasses något ömmande fot, "Jag skickade honom direkt till röntgen för att kolla det", sa FF´s sjukgymnast. Aja, sånt är livet I guess.

Edith vaknade tidigt i morse, så världens bästa mamma fick gå upp en timme innan utsatt tid. Sen har vi som kan tagit igen detta på förmiddagen. Har även handlat (kan inte sluta förundras över hur sjukt dyrt det är med mat) och ätit lunch. Just nu kaffe och lite Sweden Rock Festival - känsla i all enkelhet (kollar spelschemat, planerar lite och dricker - kaffe). Igår bokade jag tågbiljetter. Dryga fyra timmar för att ta sig till Norje. Bra där, SJ! Edith gillar verkligen melodiös, skön hårdrock a la Bullet. Idag kombinerar hon det med att öva sig på att ställa sig upp utan att hålla i sig (jag loosade pizza-vadet med nån vecka). Blir lite risky när hon samtidigt ska headbanga...

Om en stund tar vi vagnen ner till vår fina kolonistuga för ännu lite mer välförtjänt avkoppling, den här gången i solen.

Sayonara.

Hemmasunk.

Idag går Edith och jag runt här hemma och sunkar i våra myskläder. Går och går förresten, Edith somnade just. Lite lunch om en stund så får vi se om vi tar oss till Skälby där de andra mammorna skulle fika i parken.

Ikv ska vi kolla på huset igen, se hur det känns. Har funderat mycket på att vi faktiskt har det himla bra som vi har det just nu inne i stan, varför lämna det? Samtidigt.. huset kändes väldigt bra.

Den som lever får se.

Sista veckan.

Tiden går fort när man har roligt. Och roligt har det verkligen varit att vara hemma de här två månaderna. Det överlägset allra bästa är att jag lärt känna min dotter på ett sätt som jag inte hade gjort innan jag fick förmånen att få vara hemma med henne. Och även om det är lite trist att "ledigheten" snart är över för den här gången så kommer jag nog ha nytta av den här tiden för alltid. Jag har fått ut precis det jag hoppades, Edith och jag har kommit varandra mycket närmare.

Helgen har gått i ett rasande tempo. Lördagens ettårskalas gick jättebra, alla verkade nöjda och viktigast av allt: Edith fick en bra dag med alla (nästan) sina nära och kära här.

På söndagen åkte vi ut till Lindsdal på ännu en av alla otaliga husvisningar. Huset på Skorstensvägen visade sig dock inte vara bara ett i mängden. Vi kände direkt att detta var något alldeles extra, en känsla som jag nästan hade givit upp hoppet om. Nu ska vi bara bestämma om vi verkligen VILL flytta över huvud taget just nu. Förmodligen blir det en andra titt på huset imorgon och sedan gäller det att vara snabb i tanken. Hur ska man veta vilket man ska göra?

Aja, tillbaka till verkligheten. Enligt väderprognosen blir det ännu en vecka med i princip sommarväder. Det får vi försöka ta vara på.

Ha en bra vecka!

Soliga Fredag!

Idag siktar vi på ytterligare en dag i solen. Igår premiärklippte jag gräset runt stugan medan Edith sov. Utöver lite gutt chill i kolonin ska vi hinna handla, tvätt och städa. Eftersom det är roligare att göra saker tillsammans väntar vi nog dock med dessasysslor tills mamma kommer hem från jobbet. Ikväll tror jag inte jag kommer kunna hålla mig borta från Funkabo IP.

Imorgon ska vi ha kalas för Edith.

Grattis Edith, 1 år, 090422.

Idag för ett år sedan föddes du, lilla gumman. Detta året har varit det bästa (hittills) i mitt liv. Hoppas vi får många lika fina år tillsammans. Grattis från din pappa. Jag hittade en fin dikt till dig som jag tyckte passade idag:

Hjärtans allra käraste barn

"Är det du, är det du,

allra käraste barn,

som har kommit till sist ändå.

Om du kunde begripa,vad jag längtat,

men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist

det vågar jag väl knappast tro,

fast det var då min enda beständiga dröm,

som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.

Får jag krama dig sakta ett slag?

Jag vill känna, att du är mig nära,

jag vill höra dina andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt

med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå."

Harriet Löwenhjelm

Måndag morgon.

Och liksom motsvarande söndag förra året hade Linda svårt att sova inatt. Men till skillnad från för ett år sedan vaknade jag inte i morse av att någon skrek på mig från toaletten klockan fem på morgonen "David, VATTNET HAR GÅTT". Den stunden för 365 dagar sedan var starten på den galnaste veckan i mitt liv. Jag var stundtals helt borta. Vi hade ju inte ordnat med någonting, hade inga barnkläder, ingen vagn, ingen barnsäng, inget skötbord. Jag var överallt i hela Kalmar den veckan, samtidigt som jag bara ville vara på Neo hos Edith och Linda. Jag köpte fel saker, betalade med bibliotekskortet, körde till fel hem två gånger. Till slut blev dock allt helt rätt och allting gick otroligt bra (och har ju faktiskt gjort så hela det här året, peppar, peppar).

Den där veckan är för alltid fastetsad i mitt minne, men samtidigt känns den som gröt i skallen. Vi hade ju flyttat bara två dagar tidigare (på lördagen) och jag kände mig så övertygad om att lillan inte skulle komma förrän som tidigast på utsatt datum. Så här i efterhand är jag övertygad om att det var den avklarade flytten som påverkade den för tidiga födseln som sedan kom. Spänningarna släppte för Linda och jag tror det var det som satte igång det hela.

Det är svårt att greppa om de där minnena riktigt. Hela den veckan var man så adrenalinpumpad och så grymt på helspänn i stort sett hela tiden, vilket förmodligen är det som gör att minnesbilderna flyter samman. Vissa scener känns dock knivskarpa och förmodligen är det sådana minnen som man kommer kunna plocka fram i all evighet ur bakhuvet.

Nu går jag in på min näst sista vecka som pappaledig för Edith. Det kommer kännas helt okej att börja jobba tror jag. Herregud, en månad sen ett långt sommarlov tillsammans. Men det som känns lite vemodigt är att nu har jag haft min sammanhängande pappaledighet med lillan. Snart är den över. Den kommer liksom aldrig tillbaka. Måste se till att njuta ordentligt ihop med henne nu de sista dagarna.

Nu ska vi äta frukost.

Städdag.

Idag var det städdag på koloniområdet. Det innebär att man rensar lite ogräs på de gemensamma ytorna, sen grillar man korv och fikar. Allt detta går på två timmar, så det är mer en social gemytlighet än speciellt mycket arbete. Edith och jag låg dessutom på filten och solade medan mamma och de andra jobbade en stund. Efter det har jag varit en sväng på gymmet. Nu väntar vi på att sm-finalen i innebandy ska börja. Warberg - AIK betyder ju också en match i matchen mellan de gamla FIBKarna Simon Nilsson och Kim Nilsson. Extra spännande alltså. Dessutom, respekt till svenska superligan som håller fast vid att endast avgöra finalspelet i EN match. Detta till skillnad mot tex ishockeyn som drar ut på eländet i all evighet, mestadels för att tjäna pengar såklart.

Ikväll blir det orginalsåpan från första parkett i soffan. Hoppas "träsklaget" kan ta sig samman nu, börjar bli trött på drygot Christian...

Ha det soft!

Softish på Påsklov.

Hej hej.

En liten hälsning från ett soligt och alltid lika skönt Källa. Imorse anlände vi strax efter 10. Som vanligt inledde vi vistelsen med handling på ICA i Löttorp och fika/lunch på Löttorps kondis. I eftermiddag har vi myst i solen på tomten. Nu ligger Linda på soffan, Edith plockar med lite av varje och jag funderar på om kvällens fläskfilé ska grillas eller tillagas i ugnen.

Come as you are.

Måste bara få säga att jag (vi) har det vackraste barnet i hela världen. Just nu sitter hon framför mig på golvet och läser (nåja) sin lilla bok om Emilia, medan hon gungar fram och tillbaka till tonerna av Nirvana. Visst, det hade vilket barn som helst kunnat göra. Men inte som hon gör det. Jag älskar dig så!

The Voice.

God morgon!

Den skönaste morgonteven är "Vakna med The Voice" på femman, har jag upptäckt efter nogranna studier. Önskar man lite mer seriösa diskussioner kan man köra den något mer traditionella stilen med fyrans eller svts morgonprogram.

Idag ska Edith på ettårskontroll. Samtidigt ska hon passa på att vaccinera sig. Hittills har hon (peppar peppar) klarat sina sprutor bra, men vi får väl se hur hon tar det idag.

Våren kom av sig tydligen. Regn utanför fönstret även idag. Det får vara okej så länge de håller vad de lovar gällande helgvädret. I helgen blir det förövrigt påskmiddag i Källa på lördag och i F-stan på söndag. Sen ser vi fram emot en veckas gemensam ledighet för hela familjen. Det är det bästa! Förmodligen spenderar vi några dagar ytterligare i Källa under lovet.

Ha nu en underbar skärtorsdag allesammans!

Skälby

Blev picknick på Skälby istället. Sen lite gå-vagn hemma. Snart kolonin.

Vattna.

Idag ska Edith och jag vattna på kolonin. Vårvärmen verkar hålla i sig lite till. Kom hem lilla mamma, vi längtar efter dig...

Ikväll ska Börje få sig en match på spinningcykeln.

Mammalunch.

Ännu en dag med jättefint väder. Det tyckte nog även Simba som fick tokspel och hoppade från balkongen. Jag fick lämna Edith och rusa ner för att hämta muppen. Han klarade sig som tur var men han har varit ganska låg sen dess (var noga längre väg ner än vad han räknat med). Undrar hur han tänkte? Han kan ju inte se över kanten så han kan ju inte veta hur långt det var (7-8 meter?) och han kan ju inte ha typ snubblat? Aja, han kände sig väl bara lucky och ville testa...

Nu ska vi snart traska bort till de fina kvarteren, det är dags för mammalunch igen (himla lyxigt, och lyllos mig att Linda var den som startade alltihop). Allra bäst är att lillan får träffa sina kompisar en stund.

När mamma kommer hem kanske det bli en tur till Plantagen, blev inspirerad igår på Jordgubben.

Värsta pappan!

Inte bara tog jag min dotter till skoaffären och shoppade värsta snygga (och bra) skorna, inte nöjde jag mig med att vara ute i solen och leka med henne i två timmar (okejdå, visst hon sov hela tiden men ändå). Vem tror ni ställer sig och gör potatismos och steker fisk när vi kommer hem? Jajemän. Jag är för jäkla go, jag!

Förresten kan jag rekommendera boken (tack Gustav). Tänkvärt och kul för alla pappor, blivande pappor och för alla andra också för den delen.

Sköna skor.

Tänkte Edith behöver ett par rejäla dojjor, om vi nu ska kunna leva lite koloniliv tillsammans i vår. Duktig tjej på Eurosko hjälpte oss i skodjungeln. Antagligen gjorde även hon en bra affär (det kostar att ligga på topp), men nu är vi iaf rustade om lillan skulle få för sig att vilja ställa sig upp utomhus inom en snar framtid.

Nu ska vi slänga i oss lite gröt och sen ska vi ut och testa det nya inköpet.