Det blev ju som det blev med den saken. Både Linda och jag har legat helt däckade nu ett dygn. Nyss har jag petat i mig tre smörgåsrån, och det smakade ljuvligt i en utmärglad kropp.
Mamma Mia blev orolig igår när ingen av oss svarade i telefon, så hon tog bilen och körde hit. Här möttes hon av en inte alltför grann syn. Edith fick följa med tillbaka till Lindsdal, tack snälla mamma och pappa (farmor och farfar).
Men det är märkligt hur man kan längta så mycket efter henne. Så fort man inte är på samma ställe som Edith så känns det så tomt. Hoppas hon slipper vara sjuk nu på ett tag. Hennes vilda, glada, underbara jag är så mycket bättre än den hängiga tjej hon varit de senaste dagarna.
Vi ses snart Edith. Puss o kram så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar