Seg veckas veckoslut.

Den här veckan har de flesta av mina elever alltså varit ute på prao. Kan ju vara rätt så skönt kanske, med lite färre lektioner att ta hand om. Men sanningen att säga så blir det rätt långsamt i längden när eleverna är utflugna. Särskilt när inte terminen kommit igång på riktigt riktigt allvar och man inte har jättemycket jobb som pockar på ens uppmärksamhet vid sidan av lektionerna.

Så idag satte jag mig på den så kallade "ett-bussen" och inväntade helgen. Nästa vecka kommer min nya lärarstudent som ska vara hos mig i nio veckor. Nu kommer dessutom en tyngre period då omdömen ska skrivas, utvecklingssamtal ska förberedas och hållas samtidigt som dagarna bli allt mörkare och allt kallare. Då får man försöka lysa upp tillvaron så gott det bara går med hjälpa av egna små ansträngningar. En riktig höjdpunkt är när man får hämta upp lillan efter en dag på dagis. När hon får syn på en ger hon upp ett glädjeskrik och ler strålande samtidigt som hon kommer springande med utsträckta armar. Feeling...

Imorgon blir det nog en repris från förra fredagen, med sångstund på Måsen och en Latte-fika med far och dotter Fregell.